Ja visst är det väll ändå så.. Att det enda man kan ångra i livet är de chanser man aldrig tog! För några månader sen hade jag inte tagit åt mig av den texten och jag hade antagligen fnyst lite åt att någon lagt ut ett löjligt citat på sin Facebook.. Men ne inte idag.. Inte nu.. För det är precis detta jag går igenom nu.. För att nå fram til mina drömmar får jag offra så mycket och jag kommer förlora så mycket på vägen, men det gör inget, i slutänden kommer allt detta va det bästa som hänt mig.. För att jag våga chansa.. Jag våga ta steget ut i det okända o chansa på kärleken, på mina drömmar, på mannen i mitt liv, på den där speciella personen man bara träffar en gång i livet, den man inte lär sig leva med utan den man inte kan leva utan.. o om jag inte skulle ta den här chansen, utan skulle låta min rädsla för vad jag förlorar vinna ja då skulle jag få ångra det resten av mitt liv.. Då skulle jag få ångra den chansen jag aldrig tog!!

Ja kärlek hurrenini... Va fan är kärlek? Jo det vet jag, det vet jag nu.. Jag trodde att jag o min sambo.. Det perfekta paret, som helt teoretiskt sätt skulle vara så jävla perfekt för varandra.. Japp, båda ser bra ut, vi bråkar aldrig, vi har kul ihop, vi skrattar ihop, vi är överens om de mesta, har samma intressen, samma vänner, våra familjer kände varandra redan innan, vi gör söta barn (helt uppenbart då vår dotter är söt som socker) vi kompromissar med varandra, ja vi är bara sååååå perfekta för varandra... MEN.... Japp det finns alltid ett men.... Vart finns kärleken? Jag älskar inte honom, jag borde men ne ja gör inte det.. Jag valde honom med hjärnan.. Ja så illa är det... Jag valde honom led hjärnan för teoretiskt sätt ja då är vi perfekta för varandra... O ja va nöjd med det... Sååå nöjd... Tills... Min kärlek, min livs kärlek kom och knacka på vår dörr.. Japp ordagrant... Knacka på vår dörr! vår nya granne... vår gemensamma vän.. Aaah han är min kärlek... Jag vill dela hela mitt liv med honom... Jag vill dela allt med honom, o vet ni... Innan har jag aldrig upplevt kärlek men nu vet jag vad det är.. Den första kyssen under en stjärnklar himmel en lagom kall höstkväll, den sa allt, den var magisk... Jag tror på kärlek, jag tror på det perfekta.. Jag tror på ett lyckligt liv som de i en Hollywoodfilm.. Japp de existerar, jag lovar... Nu kommer det hända så mycket i mitt liv de kommande månaderna men vet ni... I slutänden kommer ja få dela mitt liv med min livs kärlek.. Japp det är sant.. O han är inte min sambo, han är inte min dotters far.. Han är min livs kärlek o jag längtar efter mitt liv med honom!

Ja, seriöst.. Varför blogga!? Lägga ut sitt lagom kaotiska, lagom stressiga, lagom glatta, lagom perfekta liv på nätet? Hmmmmm... Ja, Varför inte liksom? Om någon nu mot förmodan, helt plötsligt skulle vara intresserad av vad jag, lilla jag, en helt vanlig tjej, sambo, mamma gör och tänker på i vardagen ja men då säger jag välkommen till ytterligare en blogg av alla miljoner! Välkommen att älska eller hata för egentligen bryr jag mig inte, ne så är det faktiskt jag bryr mig inte om någon sitter o läser detta eller inte överhuvudtaget, de rör mig inte i ryggen så att säga.. För denna blogg ja den är till för mig själv, japp.. Egoistisk som man är så är den till för mig, en blogg att skriva vad jag tänker på utan att någon egentligen vet vem jag är, där jag som person inte blir dömd utifrån utseende eller liknande utan där jag blir dömd utifrån vad jag tycker o tänker, ja från min insida helt enkelt.. Så ja, va säger man, välkommen att följa min värld!